Beroende

Jag vill inte det, det blir så jobbigt.

Beroende av dig.

Jag vill aldrig vara beroende.

Men en slav går bra.

…

Håll mig nu, för det går utför. Men vem ska hålla tillbaka dig?

Ljusare tider

Det var ett tag sen sist jag skrev i bloggen. Det har varit mycket omkring mig som tagit tid. Detta inlägg är främst till för att jag ska komma igång med skrivandet igen.

Livet flyter på som vanligt, jag väntar på våren och sommaren för jag befinner mig alltid i någon slags dvala under hösten och vintern vilket de flesta i min närhet märker av då jag blir svår. Jag försvinner i mina tankar, det ena efter det andra skolresultatet dalar och jag prioriterar främst mig själv. Nej, jag är ingen rolig person under det mörka halvåret, tur att jag har tålamodiga vänner.

Men det börjar bli dags att vakna nu igen, dagarna blir ljusare även om alla lågtryck som bara vägrar släppa taget om staden hänger kvar. Förr eller senare kommer de att försvinna, kanske bara tillfälligt men då är jag ändå redo.

Förflutna

Det känns lite tungt ibland. Att hela tiden ha den där irriterande lilla djävulen i bakhuvudet som säger ”han sa samma sak till henne”. Jag undrar om ni gjorde samma saker som vi, om du trivdes bättre och om du vill ändra på detaljer hos mig. Eller kanske till och med ändra hela mig.

Det går aldrig att ändra det förflutna och egentligen, i det här fallet, så borde man inte göra det heller. Jag tror inte på att man skulle kunna ändra saker till det bättre om man fick chansen igen, faktiskt inte. Inte för att allt skulle vara ödesbestämt och inte gå att ändra, men jag tror bara att det blir bäst som det blir första gången.

Jag vill så gärna veta saker, jag vill kolla bilddagböcker mm. Men jag låter bli, faktiskt, till största del låter jag bli. För ibland är det bättre att leva i ovissheten och bara tänka på att det är nuet som gäller och att just nu är det jag som har dig vid min sida och ingen annan. Jag intalar mig det hela tiden, och det hjälper. Jag känner mig så lycklig så varför ska jag oroa mig egentligen? Nej, det är bättre att låta det förflutna leva kvar i sin tid och inte dra upp det igen.

Om du bara visste

Jag undrar ofta om du tänker som jag ibland. Det skulle vara skrämmande men även väldigt skönt. Vill du ha samma bekräftelse som jag? Ditt behov av bekräftelse är stort, det vet jag.  Så är även mitt behov, vet du det?

Jag vill säga så mycket till dig men det är inte enkelt för mig. Jag säger inte att det är enkelt för dig, men du är otrolig när det gäller att uttrycka sig i tal och skrift, jag är inte på den nivån. Jag kan försöka sträcka på mig, tala med självsäkerhet och styrka. Jag kan försöka skriva något som låter smart men som i slutet bara blir en röra av massa ord som ingen någonsin kommer att förstå. Det borde vara lätt att genomskåda. Jag gör det.

Om jag skriver är jag rädd för att du ska se det, rädd för vad du kan tänkas tycka och rädd för att du skulle höja på ögonbrynen och bara sucka åt mig. Dumförklara mig, som jag själv gör så bra.

Om jag känner någon samhörighet i det du skriver blir jag oftast glad. Du kan beröra mig så djupt. Hoppas du blir glad över att du lyckas med det. Det skulle göra mig glad, om jag kunde skriva något som berörde dig. 

Jag skulle aldrig våga testa.

Omtalade Britney Spears

Är det bara jag som tröttnar på alla dessa nyheter rörande Britney Spears? Varje dag är det något nytt om henne och hennes liv. Jag tycker synd om henne, även om man kan tycka att hon får skylla sig själv som har valt det livet innebär det inte att alla människor respekterar lite privatliv.

Jag minns när jag var liten och har Britney Spears som idol, något som man helst inte vill erkänna 10 år senare.  Så var det iallfall. Men då var det den oskuldsfulla glada Britney. Inte någon som drastiskt rakade av håret och dagligen kan ses i negativa sammanhang i skvallerpressar. Vi människor tycks ju gilla att läsa om andras olyckor och gillar draman, så det är ju egentligen inte konstigt att nyheterna om henne fortsätter att uppdateras. Kan man inte hitta någon bättre sysselsättning?

Kanske lyckas Britney ta sig ut detta till sist och tjäna på det, man vet ju aldrig. Jag hoppas på det så att denna historian får ett slut. Jag är så less på att alltid se hennes fejs pryda varenda skvallertidning för en struntsak som att hon t.ex. grät utanför sitt hus, och?  

Urladdning

Idag hade jag en verklig urladdning från allt. Jag har verkligen försökt att inte stressa upp mig för allt runt omkring mig och jag intalar mig hela tiden att det finns så mycket viktigare saker. Men någon gång så antar jag att det inte går längre. Speciellt när det inte är skolan som gnager en utan då vänner, familj och intressen inte går ihop. Så där satt jag nedgråten på en skoltoalett, försökte ta mig samman. Det som egentligen rörde mig mest var att du satt där brevid, utan att säga att jag överreagerade eller att jag borde sluta fjanta mig. Många andra skulle gjort det. Istället grät du. Du började också gråta och där satt vi och grät tills vi började skratta.

Min spänningshuvudvärk har försvunnit efter att ha hängt efter mig veckor i sträck, det är behövligt att gråta ibland. Särskilt då jag är bra på att låta bli. Det blir till sist en stor tyngd i huvudet och spänningar som om någon pressar två stenar mot dina tinningar. Man måste göra sig av med detta innan man kan fortsätta. Annars blir man hela tiden nedtyngd.

Efter att vi suttit på den illaluktande toaletten i någon timma blev det dags för te och en chokladbit och allt kändes faktiskt lite lättare. Inte minst för att jag klart kan räkna dig som en av de absolut underbaraste människorna jag någonsin träffat på. Din sympati och dina goda råd kommer kunna bära mig ett bra tag framöver!  

Håll fast

Det är kallt nu. Lågtrycken avlöser varandra och många jag känner är deppiga och förkylda. Nationella prov är på ingång och förövrigt är de flesta skoltrötta. Vad gör man? Sätt på te eller kaffe och ta en stund för dig själv. Stress är något samhället skapar, låt dig inte dras med. Skolan och arbeten är inte det viktigaste i livet. Om livets mening är att bara fylla en funktion i samhället som innebär att gå i skolan, skaffa jobb, skaffa familj och sedan vänta på pensionen kan man lika gärna hänga sig direkt. Nej, jag tror det är upp till var och en att skaffa sig sin egna mening och göra livet meningsfullt.

Så här sitter jag med mer arbeten och uppgifter än någonsin, men ändå känner jag mig lugn. För ett år sedan hade jag legat i min säng nedgråten och med musik strömmandes ur högtalarna och tyckt synd om mig själv. Det hjälper mig inte. Istället gör jag min kopp te, kurar upp mig i soffan och sitter där i en halvtimma för mig själv i något slags meditationstillstånd. Sedan känner jag mig lite piggare och lite starkare. Ingen idè att oroa sig och stressa upp sig för skola/jobb, jag menar, det är ju så mycket viktigare saker i livet?

Och så blev man en vanlig Svensson…

På bussen hem såg jag min granne. Vi fick inte ögonkontakt och jag undvek det ändå för jag orkade inte vara trevlig mot honom idag, jag hade ingenting att säga. En medelålders gubbe, ni fattar säkert. Men jag blev faktiskt ledsen när jag såg honom. Jag undrar om han trivs med sitt liv.

För många år sedan, jag var väl kanske en 8 år, så hade jag en ganska cool granne (tyckte jag). Han hade ett rockband med sina riktigt grabbiga kompisar. De hade små spelningar ibland, spelade in demos och kämpade hårt. De delade ut sin musik i kvarteret och hade en ganska hård attityd, men ändå trevliga och kom överens med de flesta. Jag förstod inte hur körda de var från sina drömmar redan då.   

Vid den tiden så var de kanske runt 30-40. Jag vill inte vara pessimistisk, men drömmer man att slå igenom som rockstjärnor i den åldern så är det försent. Jag fattar idag att de aldrig hade lyckats få med sig den yngre generationen hur tappert de än kämpade för att vara ungdomliga och grabbiga, skaffa sig nya tatueringar och festa på helgerna. Men jag antar att när det blev fler barn och mer tid som var tvungen att ägnas åt familjen så kröp Svenssonlivet sig närmare på. Ni vet, spelningarna blir färre, pengar måste läggas på en större familjebil och barnens fritid istället för nya instrument och till minibarerna i huset. Här någonstans så blev min granne en traditionell Svensson. Han slutade spela och blev en god familjefar istället. Bort med rockstilen och fram med kostymen!

Jag är så rädd för att sluta upp på samma vis. Jag vill inte bli en vanlig Svensson, jag vill inte ha ett ordinärt liv. Jag vill ha ett liv fullt med nya upplevelser, lite knasigt och med många överraskningar. Hellre fattig men ett liv i rörelse än ett tryggt Svenssonliv. Helt klart.

Jag och min granne hoppade av bussen samtidigt. Jag låtsades knyta skon för att slippa konfrontera honom. Jag höll mig sedan på avstånd och betraktade honom. Det var så längesen jag såg honom, trots att han bara bor tre hus bortom oss. Då menar jag verkligen såg på honom och analyserade. Hans dotter dök plötsligt upp och mötte honom på vägen med en riktig bamsekram. Han såg verkligen ut som en fin familjefar där han på gångvägen gav sin dotter en hård kram så hon lyftes från marken. Men han såg inte tuff ut längre, som han alltid ville vara.  

En ny drog

Och då kommer känslan
den smygande känslan
den enda jag inte rår på
Då stänger jag själen
klämmer ihjäl den
hittar en himmelsk drog

Jag sitter och lyssnar på ”En himmelsk drog” med kent. Jag har funderat över att skaffa mig en blogg ett bra tag nu. Jag har massa tankar som jag måste få utlopp för. Varför inte pröva på det här med en blogg? Så mycket bättre än att bara hålla allt inom mig antar jag. Hade jag inte varit så irriterad och tjurskallig just idag hade jag nog inte skapat en blogg, så det här kan nog funka. 

Jag har en dålig magkänsla idag, jag tycker synd om mig själv och annat otyg. Jag kan verkligen inte rå över den utan jag försöker kväva den men det slutar alltid med att någon annan får lida för det. Ber om ursäkt. Fick iallafall precis ett samtal som fick mig på bättre tankar. Nu sitter jag och väntar på tolvslaget och en ny dag.