You spin me right round baby, right round,
Like a record baby, right round, round, round,
You spin me right round baby, right round,
Like a record baby, right round, round, round

Gott nytt år!

Snart är det nytt år, dags att börja fundera ut nyårslöften att bryta?

Jag mår dåligt när jag läser tidigare inlägg, varför gråta över någon jag egentligen bara vill bli av med?

Jag känner mig stark nu. Jag tänker inte deppa över någon löjlig människa igen.

Jag vill bara vara ifred. Men du måste ringa mig hela tiden, bara riva upp allt igen. Jag orkar inte med dig.

Tack för att du sårar mig varje dag så att jag aldrig glömmer hur dum jag var.

Tack för att du sänker mitt värde varje dag så att jag aldrig glömmer hur dum jag var.

Tack för att du sliter sönder mig varje dag så att jag aldrig glömmer hur dum du är.

Det var längesedan jag gjorde någon uppdatering i bloggen. Känner att det är dags att starta upp skrivandet här igen.

Snart är det dags för en sista höst och vårtermin i gymnasiet. Måste komma på ett bra ämne till projektarbetet nu vilket inte är det lättaste precis, har inte en susning vad jag ska göra om. Sedan är det bara ett år kvar i ”tryggheten”. Efter jag klarar av skolan kommer pressen öka ännu mer på att hitta en plats i samhället som jag inte alls är intresserad av att skaffa mig. Jag hatar alla krav.

Det enda jag vill ha är trygghet och tilit.

Men det kanske är för höga krav i en värld som denna?

Jag ville vara speciell
jagad smal & glansigt blek
men med fläckar är Jag född
Jag hade nästan glömt
Jag ville vara spirituell
En gnistrande personlighet
men det kräver att man har
gener & anlag
och det har inte Jag

& det tar 100-tals år
att dölja felen
Jag är ljusår ifrån
vanställd & skelögd
& det svider som klor
som nya munsår
Ett tredje klass får
när alla lyssnar på dig
Kan du beskydda mig?

Jag ville bara fly från mig själv
skära bort min otillräcklighet
men med fläckarna jag glömt
är redan dömd
Jag ville vara intellektuell
Berest, belevad äckligt ung
men arvet väger tungt
Gener & anlag
Allt var ett misstag

& det tar 100-tals år
att dölja felen
Jag är ljusår ifrån
vanställd & skelögd
& det svider som klor
som nya munsår
Ett tredje klass får
när alla lyssnar på dig
Kan du beskydda mig?

Kan du beskydda mig?
Kan du beskydda mig?
Kan du beskydda mig?
Snälla beskydda mig

/Kent- Beskyddaren

Det är dags att släppa taget, sluta plåga mig själv. Jag är så avundsjuk på alla dessa nochalanta människor som bara inte bryr sig, jag vill också vara sådan. Det verkar så enkelt, men jag antar att dessa också har sina problem. Jag vill bara få ut dig ur mitt huvud, bara kunna gå vidare. Men jag är så fäst vid dig och du har alltid varit min trygghet och någon jag kunnat lita på. Nu vet jag faktiskt inte.

Jag har hundratals vägar att gå men jag kan inte bestämma mig så istället bryter jag ner mig själv och hamnar inte någonstans överhuvudtaget. Kan inte någon stå vid varje korsning och förklara vad som är rätt och fel och hur mitt liv kommer se ut om jag just väljer deras väg? Isåfall behöver jag aldrig mer tänka. Jag är trött på det, mitt huvud är överbelastat.

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på ”lilla mig”
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma ”lilla mig”
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

// Delar av en LB låt- En svår och jobbig grej