Urladdning
Idag hade jag en verklig urladdning från allt. Jag har verkligen försökt att inte stressa upp mig för allt runt omkring mig och jag intalar mig hela tiden att det finns så mycket viktigare saker. Men någon gång så antar jag att det inte går längre. Speciellt när det inte är skolan som gnager en utan då vänner, familj och intressen inte går ihop. Så där satt jag nedgråten på en skoltoalett, försökte ta mig samman. Det som egentligen rörde mig mest var att du satt där brevid, utan att säga att jag överreagerade eller att jag borde sluta fjanta mig. Många andra skulle gjort det. Istället grät du. Du började också gråta och där satt vi och grät tills vi började skratta.
Min spänningshuvudvärk har försvunnit efter att ha hängt efter mig veckor i sträck, det är behövligt att gråta ibland. Särskilt då jag är bra på att låta bli. Det blir till sist en stor tyngd i huvudet och spänningar som om någon pressar två stenar mot dina tinningar. Man måste göra sig av med detta innan man kan fortsätta. Annars blir man hela tiden nedtyngd.
Efter att vi suttit på den illaluktande toaletten i någon timma blev det dags för te och en chokladbit och allt kändes faktiskt lite lättare. Inte minst för att jag klart kan räkna dig som en av de absolut underbaraste människorna jag någonsin träffat på. Din sympati och dina goda råd kommer kunna bära mig ett bra tag framöver!

Lämna ett svar